Mamma konstaterade direkt när hon såg röran, att det bästa är nog att gräva upp både ogräs och plantor och börja om.
Mitt bland alla maskar så var det nåt som rörde sig lite annorlunda. Det var en liten ödla som kröp runt i landet. Morsan blev förtjust, medan Fia var mindre road.
Dom gick fram som jordfräsar i landet med grep och räfsa. Sen fanns varken ogräs eller jordgubbsplantor kvar. Ogräsen slängde vi in till hönorna, så har dom nåt att roa sig med. Jordgubbsplantorna la vi på en presenning, för att sätta ner igen.
När landet var tomt, så var Mamma trött i ryggen. Som tur var så fick jag hjälp av hönorna att kratta i ordning, och sätta ner plantorna.
Riktigt fint blev det till slut, 4 rader med 13 plantor i vardera. 75 cm radavstånd, och 30 cm mellan plantorna. Så nu hoppas vi på fin skörd till 2017!
Jordgubbsplantorna är av sorten Honeoye, som vi fick förra våren av Fias morföräldrar. Då var det ungefär 5 plantor, i en korg. På hösten började dom skicka sticklingar all världens väg, så en sen, mörk och regnig kväll satte jag ner dom i det land som vi hade haft potatisar i. Det blev ganska många, men mest huller om buller. Och så har dom suttit tills nu. På den tiden hade dom förökat sig, så jag fick slänga ungefär hälften av plantorna så var det lagom många för vårt land.
